Tankar och ord...
Hej. Jag gillar mina vänner. Vad skulle jag ha gjort utan er? Jag kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är att jag känner er.
Varje gång jag varit i svåra situationer, vilket jag alltid är. Ni är där och stöttar mig.
Jag lyckas alltid komma ned till rad 0, alltid. Oavsett hur jag än göra.
Men ni finns här för mig, gör det mesta för att ta mig upp till er glada nivå igen. Ibland har ni ju lyckats, men jag sjunker snabbt ned igen. Nu säger jag defenitivt inte att ni misslyckas med det ni gör. Absolut inte!!
Det som är felet är; jag! Jag måste bättra mig, jag vet. Jag måste egentligen sluta tvivla. Men så lätt är det inte.
Jag gör allt fel hela tiden, det är det som är problemet...
Men ni ska veta hur tacksam jag är för att ni finns <3
Tack!